9.30.2013
jag måste börja skriva för nu sluter jag mina läppar, och tungan låter jag ligga slapp i munnen.
att andas är en omöjlighet när du är nära ( men så långt ifrån )
delar upp mitt liv i olika världar, vilken som är min egen, vilken som är sann, det vet jag inte längre.
jag önskar att någon kunde bära mig uppför trapporna, jag önskar att någon kunde andas för mig, jag önskar att vara nära.
att se världen med dessa nya ögon, ur detta nya perspektiv tar kål på mig, jag överrumplas och solen skiner över trädtopparna, bländar mig, på himlen ser jag dig, like me.
jag kan inte prata, allt för mycket skulle blottläggas,
skrattar och gråter om vartannat,
att andas är en omöjlighet när du är nära ( men så långt ifrån )
delar upp mitt liv i olika världar, vilken som är min egen, vilken som är sann, det vet jag inte längre.
jag önskar att någon kunde bära mig uppför trapporna, jag önskar att någon kunde andas för mig, jag önskar att vara nära.
att se världen med dessa nya ögon, ur detta nya perspektiv tar kål på mig, jag överrumplas och solen skiner över trädtopparna, bländar mig, på himlen ser jag dig, like me.
jag kan inte prata, allt för mycket skulle blottläggas,
skrattar och gråter om vartannat,
9.28.2013
9.25.2013
9.22.2013
jag köpte ett block med ett motiv, " The forest is the best place" av Alexander Calder.
det tillåter mig att vara kreativ och på sätt och vis vara stolt över mig själv.
det är den yttre världen, bortom min skog som begränsar mig, som får mig att begränsa mig och se ner på mig själv. jag förlorar handlingskraft, jag ifrågasätter, vad är egentligen meningen? när allt framstår som en evig kamp, och när jag om och om igen känner att jag förlorar den, känner att jag inte lever upp till min potential.
allt jag vill är att fly till skogen, men allt jag vill är samtidigt att skogen ska vara här och nu och att jag i den skogen ska känna mig stolt och lyckas kämpa.
det tillåter mig att vara kreativ och på sätt och vis vara stolt över mig själv.
det är den yttre världen, bortom min skog som begränsar mig, som får mig att begränsa mig och se ner på mig själv. jag förlorar handlingskraft, jag ifrågasätter, vad är egentligen meningen? när allt framstår som en evig kamp, och när jag om och om igen känner att jag förlorar den, känner att jag inte lever upp till min potential.
allt jag vill är att fly till skogen, men allt jag vill är samtidigt att skogen ska vara här och nu och att jag i den skogen ska känna mig stolt och lyckas kämpa.
9.19.2013
9.18.2013
9.14.2013
9.09.2013
9.07.2013
Subscribe to:
Posts (Atom)