Dazed & Confused
tvättar händerna med alcogel och letar varje morgon blint efter finstickade plagg som inte sitter åt. om en mors händer hade funnits närvarande hade jag bett om att de skulle ligga tungt på min rygg just nu. de skulle känna hur hjärtat bultar très vite. men hon, hon springer längs strandvägen klockan 21.30.
blind är jag. förblindad av trötthet går jag från gatan som snart kommer ha bytt ut urinerande alkisar mot en måttligt intressant bourgeois. åh gentrifiering du pumpar ut nytt blod i denna pissluktande ven. ge mig en espresso från kaffebaren på hörnet och sedan en smäll på käften, jag är din oavsett vad.
jag går genom parken som nu står i brand, med museerna som vilar under ett täcke av damm. jag vill visa dig allt detta, visa dig mina nya vägar, nya mönster som formar min vardag. jag tänker att jag vill ha dig, slår sedan undan den tanken som alltid. lämnar dig, du är nog tillfreds nu. senare skriver du att du är lyckligare nu.
precis i början av sommaren då jag var totalt bekymmerslös, livet var en fest i över en veckas tid. jag träffade alla mina favoritpersoner. jag kände mig uppskattad och lätt till mods.
jag och g drog till en av mina absoluta favoritplatser, louisiana. jag såg hilma af klint igen, vandra vilse i (nästan) i den fina trädgården och åt medhavda rester från min student i kafeterian.
jag bor nu i ett rum högst upp i ett hus, med ett takfönster som släpper in fint ljus. flygplanen börjar gå 06:13 över staden, mamman i den här familjen sa att det först påminde hennes om los angeles men nu är hon utled på att bli väckt av dem.
jag saknar mina saker i mitt rum där hemma, mina tidningar och diverse papper och broschyrer jag har samlat på mig, saker som jag använder som referenser i mitt dagliga liv. jag kan ibland komma att tänka på något som jag har läst och kan då leta upp det. men det var ju en omöjlighet att frakta över mitt liv i en väska, så därför blev det mest kläder och skor.
