helg.

Doft: Sachajuan, rosmary, menthol, ginger. 
Ljud: Ta-Ku, Beggining To End.
Föda: Clementiner och kokosnötsvatten. 
Tanke: Ska jag spela spelet som dem, eller vara bättre?

Utveckla: 

Samma tankar upprepas i klassrummet, om och om igen. Man låter tanken hoppa från person till person.
 Vad vi slutar med är att tiden har gått men diskursen har inte tagit ett steg framåt. Visst, man har fått sin röst hörd men jag frågar mig, är det allt som krävs? Och hur ska jag själv förhålla mig till detta klimat? Ska jag spela enligt dessa regler, eller krävs det rent av mer utav mig? I en patriarkal värld, krävs det då mer av mig?

"Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är" -Edith Södergran.

Jag vill gå klädd i plagg som ligger lätt mot min hud, men kappor som hänger tungt över mina axlar. Jag vaknar allt som oftast upp med känslan av att ingenting som ryms i min garderob kommer att passa mitt tillstånd, men en kan inte gå runt i bomullspyjamas dagarna i enda, nej, pallra sig iväg är vad som förväntas.