tvättar händerna med alcogel och letar varje morgon blint efter finstickade plagg som inte sitter åt. om en mors händer hade funnits närvarande hade jag bett om att de skulle ligga tungt på min rygg just nu. de skulle känna hur hjärtat bultar très vite. men hon, hon springer längs strandvägen klockan 21.30.
blind är jag. förblindad av trötthet går jag från gatan som snart kommer ha bytt ut urinerande alkisar mot en måttligt intressant bourgeois. åh gentrifiering du pumpar ut nytt blod i denna pissluktande ven. ge mig en espresso från kaffebaren på hörnet och sedan en smäll på käften, jag är din oavsett vad.
jag går genom parken som nu står i brand, med museerna som vilar under ett täcke av damm. jag vill visa dig allt detta, visa dig mina nya vägar, nya mönster som formar min vardag. jag tänker att jag vill ha dig, slår sedan undan den tanken som alltid. lämnar dig, du är nog tillfreds nu. senare skriver du att du är lyckligare nu.
No comments:
Post a Comment